Depp.Depp.depp.depp.Depp.Depp.

Depp.Depp.Depp.Depp.Depp. Nej så allvarligt är det väl inte egentligen men inte helt ok. Vet varken ut eller in. Hur ska man göra för att det ska bli så bra som möjligt? Varför händer det för ofta att det blir fel när man själv behöver ett peppande ord? Jag är i London. Jag sitter på min jävla säng och vet varken ut eller in. Hur ska jag göra om saker inte faller som jag önskar? Tar jag steget ändå eller stannar jag upp och hoppas att det ordnar sig? Vill faktiskt att denna veckan tar slut, trots att jag är ledig. Trots att jag inte riktigt kännt på ensamheten än så känner jag mig ensam. Så otroligt ensam. Jag vill att det ska bli fredag så saker kan sättas i rullning. Jag vill att det ska bli fredag så jag kan ha kul. Jag vill att det ska bli fredag så jag kan spendera massa pengar. Jag vill att det ska bli fredag för då är det snart lördag och jag kan ha kul. Jag vill att det ska bli helg så man kanske kan få en klarare uppfattning om saker. Jag vill ha mamma. Jag vill kunna prata med henne, men hon är i storasvenskahufudstaden utan dator så icke. Önskar just nu massa pengar att köpa lite glädje med (och då menar jag det på riktigt, vill shoppa, vill shoppa en massa och jag vet inte riktigt vart pengarna ska komma ifrån...), dock har jag ju folket här som fattar hur det är, som verkligen förstår situationen på en gång utan massa dravel. Det är bra. Det är bra att kunna prata av sig. Saknar dock alla vännerna hemma. Saknar att kunna göra roliga saker med alla bra människor. Längtar till jul. Som as! Nu ska jag sova och förhoppningsvis sova bort morgonen och vakna sent, äta frukost och städa. Finns det tid över att leva då har jag en ledig aupair att höra av sig till. Vill dock inte städa. Hatar att städa. Gillar det inte. Gillar inte att städa upp andras skit, andra som man inte känner. Fy. Allt känns mindre kul. Lite positivt är det ju ändå att värmen valt att sätta på sig såhär på kvällen efter en hel dag med 10grader i huset. Det är ju skönt att veta att man i alla fall inte kommer frysa ihjäl i sömnen utan att man får vara vid medvetandet och känna smärtan. Livet leker och vi gillert.

Over and out from deppAnna.

Kommentarer
Postat av: söffi

:(

snart kommer jag till london och då kommer allt bli awesooooome! glöm inte det :D

2010-10-27 @ 15:38:29
URL: http://blueberrybaby.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0